MAYA

äter jordnötssmör direkt ur burken istället för att skriva uppsats som en protest mot otillräckligheten i att det inte finns något annat att ta till när en behöver göra något i ren protest. lyssnar på listan med små australienska indieband och tänker på stränder beige asfalt jeanskjolar och annan luft. jag som aldrig annars ens gillat värmen egentligen. räknar skönhetsfläckar och far med fingrarna över ansikte mage höfter armar ben, en två tre fjorton arton tjugotre. födelsemärken leverfläckar naevocellulära naevi melanocyter mörkbruna pigmentfläckar, kanske. de i perfekt horisontel linje precis bredvid naveln heter i vilket fall tickle spots för det har de gjort sedan jag upptäckte att de fanns där och trodde att alla hade såna på ett eller annat sätt, ungefär samtidigt som jag insåg att alla människor har navlar. växte upp och insåg att allas leverfläckar, eller inte leverfläckar, är olika. vilt spridda formar de egna galaxer som likt en stjärnkarta skapar en avbildning, en föreställning om vem just detta exemplar av homo sapiens sapiens är.