MAYA

Var i Göteborg och sa utan att tänka på det "ja jag åkte upp redan imorse", har vant mig såpass vid att jag nu bor i Lund så att Göteborg plötsligt ligger uppåt. Spenderade fyra dagar med att barnvakta mina kusiner så har överrösts av gosig kärlek och fått lajva småbarnsmamma. Blickade ut över en solig trädgård där ett gäng ungar lekte vilket just då kändes som allt jag behöver. Flätade hår, fick nybadade kramar, lagade tacos tillsammans, var på utflykt i solen, gick till lekparken, åt piggelin, hade ett barn på varje arm i princip konstant. När jag nattade fyraåringen viskade han så tyst för sig själv att han trodde att jag inte hörde: "min Maya min Maya min Maya". Det har varit så härligt att vara i ett riktigt hem där det sitter i väggarna att här bor en familj. Mellan barnvaktsvarven hann jag bli bortskämd med lagad mat, att slökolla på brittisk tv och den trygga känslan av att någon annan i sammanhanget är den vuxna och omhändertagande.

Fem timmars försening på resan hem, vi hann knappt åka i en kvart innan tåget körde på någon. Folk hade ingen respekt och blev sura på personen som hamnat på spåret, de tog ut det på tågpersonalen som informerade snällt så jag tackade högt för hjälpen och hoppades att folket skämdes. På ersättningståget hamnade jag i restaurangvagnen med tre barn under fem år inom en meter ifrån mig och fick gratis kaffe, så det gick ingen nöd på mig. När jag tillsist kom fram till Lund möttes jag av fortfarande ljum luft, träd som blivit ännu grönare medan jag var borta och känslan av att det här verkligen är min stad nu.