.
Var i Göteborg och sa utan att tänka på det "ja jag åkte upp redan imorse", har vant mig såpass vid att jag nu bor i Lund så att Göteborg plötsligt ligger uppåt. Spenderade fyra dagar med att barnvakta mina kusiner så har överrösts av gosig kärlek och fått lajva småbarnsmamma. Blickade ut över en solig trädgård där ett gäng ungar lekte vilket just då kändes som allt jag behöver. Flätade hår, fick nybadade kramar, lagade tacos tillsammans, var på utflykt i solen, gick till lekparken, åt piggelin, hade ett barn på varje arm i princip konstant. När jag nattade fyraåringen viskade han så tyst för sig själv att han trodde att jag inte hörde: "min Maya min Maya min Maya". Det har varit så härligt att vara i ett riktigt hem där det sitter i väggarna att här bor en familj. Mellan barnvaktsvarven hann jag bli bortskämd med lagad mat, att slökolla på brittisk tv och den trygga känslan av att någon annan i sammanhanget är den vuxna och omhändertagande.
Fem timmars försening på resan hem, vi hann knappt åka i en kvart innan tåget körde på någon. Folk hade ingen respekt och blev sura på personen som hamnat på spåret, de tog ut det på tågpersonalen som informerade snällt så jag tackade högt för hjälpen och hoppades att folket skämdes. På ersättningståget hamnade jag i restaurangvagnen med tre barn under fem år inom en meter ifrån mig och fick gratis kaffe, så det gick ingen nöd på mig. När jag tillsist kom fram till Lund möttes jag av fortfarande ljum luft, träd som blivit ännu grönare medan jag var borta och känslan av att det här verkligen är min stad nu.
mh
läste en blogg och kände hur jag verkligen gillade personen, en kommer ju ingenstans utan att skriva nåt alls tänker jag. så. somnar egentligen försent nu men har rena lakan är nyduschad har i nåt desperat försök att rädda min hy haft nån fuktmask på ansiktet och tom tagit mina vitaminer vilket jag alltid glömmer/aldrig orkar annars. allt är ändå bra nu för jag gillar mitt jobb och får rätt bra betalt men jag lyckas spendera alla mina pengar på tunnelbanan och konstiga kläder. bryr mig verkligen inte om folk tycker att jag är tråkig som inte gör så mycket, trots det är det lite jobbigt att jag inte har några brittiska kompisar och att mina flatmates alltid kan göra saker utan mig. gråter väl ofta men det är mest för att jag är förvirrad inför mycket och att så många saker känns och begär att kännas.
linneas lista
Wow har blivit utmanad av fina Linnea att va med i det här frågekedjebrevet ni vet! Jag som inte ens använder min blogg. Ser det som en knuff i rätt riktning och att jag borde börja använda den ordentligt. Så, med hennes frågor och mina svar:
1. vad vill du döpa dina eventuella framtida barn till?
Åh, har alltid tänkt på det mycket men ändrat mig massor fram och tillbaka. Josef, Tarek, Nor, Ingrid, Lucia, Magdalena, Belle, kanske Aaron eller Carl. Gillar vissa typiska svenska killnamn i stil med tex Adam och Gustav också, men på grund av varierande historia jag har kopplat till folk som bär de namnen faller de flesta då bort. (Ja, vill gärna ha ca åtta barn om inte iaf minst fem.)
2. vilket stjärntecken är du och passar du in på det?
Jungfru! Passar bra in på det tycker jag, kan verkligen inte se mig i ett annat stjärntecken liksom. Det enda är väl det pedantiska draget som inte spelas fullt ut då min rastlösa eller smått oföretagsamma sida gör att den goda tanken inte fullförs. Visserligen är jag alltid mamman i olika konstellationer som ser till att allt är ordnat och att alla har med sig allt de behöver, så där kommer det tydligt fram. Är fascinerad av stjärntecken för jag tror absolut att det finns laddning i när en är född, jag tex skulle inte passa att vara född i februari eller ens typ 7 september. Förstår ni vad jag menar?
3. om du fick ändra en sak i världen vad skulle du ändra på?
Inga unga tjejer skulle nånsin va ledsna, förtryckas eller dödas på grund av att de råkade födas till brudar och att samhället är skit.
4. vilken är din favoritbloggare och varför?
Helt ärligt Blondinbella. Älskar i princip allt utom Odd och att hon är blå. Är avundsjuk på hennes liv, särskilt hennes mentalitet och hur hon lyckats skapa en tillvaro som är precis som hon önskar på alla olika plan. Gillar bloggen i sig då den är så balanserad, det blir inte för mycket trots den vardagliga tonen och flera inlägg om dagen, till skillnad från andra storbloggare.
5. beskriv ditt drömboende.
Hemtrevligt, inbjudande, bra kök, alltid plats för stor familj och vänner (behöver inte nödvändigtvis innebära stor fysisk yta), tryggt läge för alla barn att kunna vara utomhus tillsammans mycket, böcker överallt, golv som inte är spräckligt tjockt linoleum, bra badrum som känns lite lyxigt, ljusinsläpp. Att det är ett hem som växt fram över åren för att passa min framtida familj perfekt, både funktions- och inredningsmässigt.
6. vad vill du bli när du blir stor?
Vill jobba med att lyfta ungdomar, med beteendevetenskap, kommunikation och språk som infallsvinkel.
Konkret landar det i lärare, om det blir ganska snart eller först när jag är äldre och har jobbat med annat ett tag vet jag inte. Älskar språk så det kommer nog vara en närvarande röd tråd oavsett om det innebär skrivande från min sida, specialpedagogiskt eller kommunikation. Skulle alltså gärna på nåt sätt skriva själv, författare eller typ frilans, men ser det mest som ett sidospår. Tänker mig att jobba på bokförlag skulle innebära att jag aktivt får jobba med språk men utan att det handlar om mina personliga prestationer, det skulle jag vilja göra. Vet att jag skulle vara bra på det + fatta drömmigt att få jobba med litteratur hela dagarna! Lite inne på socionom för att bli kurator på skola och ungdomsmottagning, eller barnmorska - främst för att jobba på ungdomsmottagning men också för att !!bebisar!!. När jag blir gammal vill jag jobba på bibliotek.
7. om du bara fick ha på dig en outfit för resten av livet vad skulle du ha på dig då?
Min rätt nya rutiga klänning som känns magisk för den måste vara sydd till mig exakt? Precis på millimetern längre än att vara för kort, vilket är den bästa längden, och så sitter den perfekt. Vet ingen annan som skulle kunna ha den så, trots det görs den bara i en storlek. Antingen den eller en svart långärmad tröja till min svarta kjol och primarks 40 den-strumpbyxor för det är alla mina bästa nyckelplagg och funkar i alla situationer. Mina låga blå docs som har min favoritfärg och som jag alltid använder.
Klänningen och skorna. Alla selfies i detta inlägg sponsras av den rutiga klänningen, använt den så mkt.
8. beskriv den gulligaste personen du vet!
Min lillasyster Hedda som är supersmart och allmänbildad, kan allt om viktiga konflikter och samhällsfrågor som Palestina, ISIS/Peshmerga, Greenpeace och rymden, vilket hon alltid har saker att berätta om för att lära folk. Hon brukar göra "hip hop gäris"-spellistor till mig för hon är jätteinsatt i både svenska och brittiska hip hop-scenen och dess historia, men älskar också alla stora band från 60-talet. Hon är det vackraste som finns och dessutom sjukt bra på att kunna bära upp fina classy kläder, har alltid perfekta naglar, är superbra på smink. Det tillsammans med att hon är längre än jag och för sig som liksom en sval person gör att folk ofta tror att hon är äldre än jag, vilket jag förstår. Hon jobbar hårdare än nån annan jag vet men verkar ändå oberörd av det, det kommer ta henne så långt. Det finns ingen mer generös person för hon tänker alltid på alla och reflekterar aldrig ens när hon gör goda gärningar för folk, hjälper dem eller ger dem saker. Alla tycker om henne direkt, hon har verkligen samlat på sig en stor fan club av vilt spridda slags människor över åren som skulle stå upp för henne när som helst även om de inte umgåtts sen typ mellanstadiet för hon har alltid haft den effekten på folk, utan att göra något annat än att vara sig själv. Hon är väldigt musikalisk, kan sjunga bra och snappar liksom upp varenda låttext och melodi på en gång så hon kan typ all musik. Finns nog ingen som inte gillar hennes mat, oavsett vad hon lagar blir det gott fastän hon alltid lagar på känn och ofta bara av vad som redan finns hemma, även när hon bakar veganskt åt mig för att jag tjurar över att det är mjölk i allt. Hon är bäst i världen på att stötta en när nåt känns jobbigt med snälla och peppiga sms, vet alltid vad hon ska säga för att det ska lösa sig eller kännas bättre. Dessutom är hon rolig på sättet att en blir glad och skrattig av att vara i hennes närhet, utan att hon försöker dra massa skämt liksom så är hon också bra på att dra kvicka kommentarer. Jag önskar att jag var mer som hon, utsrålade det hon gör. Är stolt över henne varje dag och saknar henne så när jag bor på andra sidan havet. Hon ger mig så mycket kärlek och är det viktigaste i världen.
Vi två när hon var här och hälsade på i oktober
9. unga leonardo dicaprio, johnny depp eller brad pitt?
Leo. Har en Leonardo DiCaprio-tumblr tom, haha.
10. vad vill du att dina fans ska kallas? (directioners, beliebers, smilers osv)
Mayolos
.
.
har nått stadiet där det känns extra jobbigt på natten för att en inte vill möta nästa dag men hoppas att det blir lättare när de mer akut ångestframkallande kraven är avklarade, får se för om en vecka, i London, vore det något underlättande
.
det är 130 mil från där jag bor nu till dit jag ska flytta och mitt självförakt har sällan varit större eller mer lättprovocerat än vad det varit senaste perioden. är segast i världen på att packa ihop/rensa mitt rum och om knappt tre veckor åker jag. men det blir nog bra
.
Är så fruktansvärt illamående med sprängande huvudvärk asså jag lovar det känns som nåt man skulle kunna dö av men det är bara fysiskt nu väl. Om jag inte upplevt så många panikattacker hade jag kanske blivit rädd men jag vet att kroppen kan klara mycket mer än så utan att stängas av, en kan faktiskt uppleva känslan av att den här gången nådde det gränsen det går inte mer än såhär, inte fatta att en tagit sig igenom det och är vid medvetande förrän långt senare. Det är mycket bättre nu men inte helt. Jag vet inte men jag känner ingen framtidstro? Vad ska jag göra i australien liksom men vad ska jag göra i inte australien. Suck. Tänker på att jag och alla mina vänner ska va vuxna senare och kommer ha nåt slags liv i typ hundra år till, det både skrämmer och äcklar mig. Ärligt, _varför_ finns det ens en existens?? Ingen hade mått dåligt av att inte finnas till för det hade inte funnits nåt att sörja, bäst vore väl om inget nånsin hade funnits men kan tänka mig att kompromissa så om allt bara skulle utplånas nu utan att vi märkte det vore det ok. Trots att mycket är vackert ändå så finns ärligt inget som är värt nog att väga över tanken om att verkligheten aldrig skulle ha existerat. Vad är meningen med att det finns nåt öht, seriöst det är en slump. Vill inte ta livet av mig eller så men det skulle vara så fruktansvärt skönt om allt bara blev svart, eller ja, att inte ens nåt svart "ingenting" fanns så en bara slapp allt.
om miss skinny och frisk & fri
Jag var först väldigt kluven till att ta upp det här med Miss Skinny/Frisk & Fri då jag inte vill råka trigga någon genom att ta upp det, men det är något som har gnagt i mig hela dagen och verkligen gjort mig ledsen. Ifall ni missat vad det hela handlar om så har Frisk & Fri, riksföreningen mot ätstörningar, lanserat en kampanj för ett fakeat nytt klädmärke vid namn "Miss Skinny" som endast riktat sig mot så kallade "size 0". Kampanjen har bestått av en bild på ett par smala jeansklädda ben och sloganen "DO YOU FIT IN?", med budskapet att alla som inte är size 0 alltså inte passar in - i "rätt" kläder, i idealet, i samhället.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur alla dessa människor som jobbat med kampanjen, som jobbar med att "stödja personer med ätstörningar och deras anhöriga" och "arbeta förebyggande inom området" (friskfri.se), inte har kunnat se hur fel budskapet kampanjen sänder ut är. Genom att tapetsera internet (och i vissa städer också gatorna) med bilder på ett par objektifierade ben och ord om att alla inte är bra nog att vara lika smala som modellen vars ben pryder bilden sprids bara idén om att det viktigaste som finns är att passa in i ett ideal. Risken är att många som sett reklamen inte kommer nås av att det var en bluff, men skadan är redan skedd även för de som får reda på vad det handlar om. Frisk & Fri har som argument att deras tanke bakom kampanjen var att skapa debatt och få folk att tänka på hur idealen i dagens samhälle ser ut, att det gått så långt att en webshop där bara de smalaste är välkomna inte är något otänkbart. De menar att det är viktigt att alla får med sig att oavsett storlek så är vi alla fina som vi är.
Det är fel att prata om att det är viktigt att sprida budskapet "folk är fina trots att de inte passar in i dagens ideal" "människor i alla olika former är fina" eller "det är bara bra att vara annorlunda för olika personer gillar ju olika slags människor". Gör vi detta understryker vi bara att det viktigaste i dagens samhälle är att, enligt andras bedömning, vara *fina* för att vi ska bli omtyckta och uppskattade. Kommentarer med ord som "trots att" är inte komplimanger utan ett sätt att, förvisso ofta undermedvetet, förminska som en del av den patriarkala strukturen genom att undertyda att personen egentligen inte tillhör en grupp som får komplimanger och därför ska uppskatta att någon sagt något snällt om denne. Det spelar ingen roll om det är eller är menat som en komplimang, en kommentar om någons utseende är aldrig på sin plats, oavsett hur någon ser ut. Problem med utseendehets finns såklart även hos de som anses passa in perfekt i idealen och de som gör det ska på inget sätt straffas för det eller glömmas bort i kampen.
Ett annat problem med kampanjen är att videon som lanserades i samband med avslöjandet att "Miss Skinny" var ett pr-trick i själva verket bidrar till att förstärka ett ideal. Talespersonerna i videon är alla smala, vita, väl igenkända, lyckade i sina eftertraktade yrken inom media och tydligt medvetna om sitt yttre. Att vara det är inget fel i sig, men i en situation där syftet är att alla ska känna sig lika värda och inte försöka ändra sig för att försöka passa in i en mall är bristen på mångfald påtaglig. Dagens ideal slutar inte vid klädstorlek och pressen måste såklart försvinna även på alla andra områden. Vi förväntas satsa på eftertraktade yrken och lyckas både där och socialt för att sträva mot ett erkännande från omvärlden vilket är vad som sätter ett värde på oss.
På 50-talet satte bland andra Marilyn Monroe tonen för ett kurvigare ideal, 60-talet var helt tvärt om med Twiggy i täten och idag har det utvecklats en s.k "fitspo"-trend som påstås vara sundare för oss då det förespråkar träning att vara en stor del av vår livsstil. Inget av det är det allra minsta mer rätt än något annat, och det är här vår generella attityd mot skönhetsideal drastiskt måste ändras. Att verkligen jobba mot pressen i dagens samhälle vore att arbeta mot att alla ideal ska försvinna helt och hållet, inte att ändra de ideal vi anser vara skadliga eller fel idag. Vi måste lära alla att ingen är bättre än någon annan, varken pga utseende eller prestationer, för att skapa ett tryggare och snällare klimat att leva och växa upp i.
(Jag tänker inte länka till varken videon eller bilden då det som sagt kan vara triggande att se, snälla dela inte dem. Skriv och prata istället om det, mycket, för det här är ju bland det viktigaste som finns. Vi klarar att slå tillbaka om vi alla jobbar tillsammans<3)
allt står still
KYSS MIG SÅ ATT NÅNTING HÄNDER SLÅ MIG SÅ ATT NÅNTING BLÖDER///GE MIG NÅT SOM TAR MIG NÅGONSTANS
maj
vaknar tidigt, dansar till morrissey i köket, äter glass till frukost. planerar kvällens häng och har lagt alla mina pengar på öl den här månaden
världens finaste sexåring
"vad skulle du säga om jag dog?"
"då skulle jag dö jag med"
"skulle du döda dig själv??"
"jag skulle dö av sorg"
"det kan man väl inte göra!"
"jo, man dör för att man är så ledsen"
"men vad händer då?"
"kroppen bara stannar och slutar fungera,
den stänger av sig själv för att den inte orkar mer. inte på en gång kanske men efter ett litet tag"
"mhh"
"jag älskar dig mest av allt i hela världen"
"jag älskar dig. kan du ligga här tills jag somnar?"
om mat
hatar mig själv när jag äter hatar mig själv när jag inte äter och det spelar ingen roll om det är chips glass vin eller vitaminbomber i form av perfekta avokados grovt bröd apelsin. jag orkar inte känna 08.23 en måndagsmorgon att jag önskar min ätstörning varit värre när den ändå var som värst för tänk att nu vara *sån* som måste äta mer än ordentligt för att kroppen är förstörd för alltid och ändå aldrig kommer återställas och se ut som den en gång gjorde. fy. jag vet att en inte får tänka så och jag skäms så himla mycket men blir så ledsen över mig själv också. och jag säger ju att det är bra, att jag är frisk nu det är säkert mh visst det är så skönt att inte vara neddragen av det där längre jävla samhället som får så många att känna så tur att jag är stark nog att klara mig ändå vägrar ge vika igen för jag ska minsann visa de yngre att det inte är ok att det är bra att alla ser olika ut se på mig du kan också göra det. började året med en pakt att vi ska ge allt vad ätstörningar och komplex en känga, på riktigt nu den här gången. trodde att det jag i alla fall fick med mig från förra året var att jag lyckades göra maten till det enda som inte rämnade, att det var vad jag kunde kontrollera, och inte på sättet som ätstörda gör det till en tvångstanke, nej jag lovar mamma jag äter som man ska det är det enda som funkar bra just nu. men vad gör tron att en kommit långt ändå när något oavsett kommer hänga över en antagligen alltid och säga att i vilket skede som helst så är du aldrig tillräcklig, åt ena sidan eller andra.
när vi också lever i en värld då detta ses som normen eller om inte annat något att sträva efter. att antingen ska du ha dina issues komplett med vassa nyckelben och en klädsam blyg förlägenhet kring det hela, eller, i andra kretsar kanske, en ilska över att du en gång fallit för det och nu tjejer nu skapar vi en rörelse så här ska det inte vara brööl ta maten tillbaka let's skälla ut alla som inte klarar det så som vi gör det!! ingenstans möts någon av förväntningen att det finns en okomplicerad relation till mat. jag vill inte leva i en värld där det inte är en avikelse att känna "ursäkta men eh du kan väl inte ha/ha haft ätstörningar? du är ju liksom... inte typ död av svält" "överdriver du inte nu? det kan väl inte varit så illa du är för tjock för att prata om anorexi". från sig själv eller tron att det är andras tankar. jag vill inte leva i en värld där jag som "större" (faktiskt, att jag ens själv accepterar att kalla mig så är fel, men det är så jag ses) ska önska att detta var 50-talet för att jag skulle passa in i idealet med marilyn monroe som exempel. jag vill leva i en värld där vi är fria från ideal och medias objektivifiering över huvud taget. jag orkar inte vara arg idag, just nu är jag bara trött på att detta som existerar i mig själv och minst varannan ung tjej (och såklart, ett antal killar med). men jag vill heller inte leva i en värld där vi som grupp hela tiden måste vara arga och slå uppåt för att lyckas skrapa lite på ytan, för nej det handlar inte ens om att försöka krossa det hela längre, det har gått för långt och är utom vår kontroll så länge vi inte får hjälp från samhället som helhet och massmedia i synnerhet.
om en måndagskväll
äter jordnötssmör direkt ur burken istället för att skriva uppsats som en protest mot otillräckligheten i att det inte finns något annat att ta till när en behöver göra något i ren protest. lyssnar på listan med små australienska indieband och tänker på stränder beige asfalt jeanskjolar och annan luft. jag som aldrig annars ens gillat värmen egentligen. räknar skönhetsfläckar och far med fingrarna över ansikte mage höfter armar ben, en två tre fjorton arton tjugotre. födelsemärken leverfläckar naevocellulära naevi melanocyter mörkbruna pigmentfläckar, kanske. de i perfekt horisontel linje precis bredvid naveln heter i vilket fall tickle spots för det har de gjort sedan jag upptäckte att de fanns där och trodde att alla hade såna på ett eller annat sätt, ungefär samtidigt som jag insåg att alla människor har navlar. växte upp och insåg att allas leverfläckar, eller inte leverfläckar, är olika. vilt spridda formar de egna galaxer som likt en stjärnkarta skapar en avbildning, en föreställning om vem just detta exemplar av homo sapiens sapiens är.
hello
livstatus: vet inte var min mobilladdare är för har knappt använt telefonen på hela veckan. vet inte var mina bh:ar är för har knappt använt någon av dem sedan innan jullovet, inte ens bemödat mig när jag väl gått ut. vet inte var något av mitt (visserligen knappa förråd) smink är för har sminkat mig kanske tre gånger sedan lucia. vet inte var mina skolböcker läxpapper kollegieblock blyertspennor är för har inte presterat i skolan sedan kanske 2011. går och lägger mig i försök att stänga ute verkligheten, fötterna är kalla som isbitar och jag tänker att om ett år är du inte här maya, då kan du ha fötterna utanför täcket hur länge du vill, mitt i januari, för då bor du nästan så långt söder om ekvatorn man kan komma utan att det blir kallt igen och där är det aldrig midvinter. tänker sedan att hur ska jag förvänta mig ett annat liv där när jag inte ens klarar att engagera mig i vardagen här hemma. orkar inte så föser bort tanken, kryper lite längre in under täcket, lite längre in i fosterställning, och inväntar ännu en, förhoppningsvis likgiltig, sömnlös natt.
